Hästen en del av odlingslandskapet – från enfald till mångfald

I vår tredje del i vårens serie om biologisk mångfald, tidigare har vi skrivit om sommarbetet, har vi tittat på stallplanen, stallområdet och nu har vi kommit till hur vi kan påverka genom odlingen av grovfoder, hö eller hösilage. Till vår hjälp har vi en gästbloggare Jan Wärnbäck. Jan är biolog och statsvetare arbetade tidigare på Världsnaturfonden WWF med jordbruk- och naturvårdsfrågor. Han har varit med och tagit fram ett antal rapporter om naturbetesmarker men också vikten av förändringar för att öka åkerlandskapets mångfald. Idag arbetar Jan på Sida.

Ängshumla Foto Jan Wärnbäck

Sommar och gräsklipparna brummar, de tidiga blommorna har blommat över och nu tar alla de andra vid – vitklöver, blåklint och kanske de mindre roliga men ack så nyttiga tistlarna. Alla dessa arter och många fler ger mängder av insekter mat, som i sin tur blir mat åt andra djur. Men i det jordbrukslandskap som vi skapat sedan 1950-talet så har det blivit mindre och mindre plats över för de arter som inte är de som vi människor odlar.

Användningen av växtskyddsmedel har ökat och i och med det så har också de flesta blommande ”ogräsen” fått ge vika för ett allt mer ensidigt landskap dominerad av spannmål. De kantzoner, det vill säga områden mellan åkrar och till exempel diken, flyttblock (stora stenar från istiden) eller körvägar, som finns kvar är kraftigt påverkade av all den gödsel (mineral- och stallgödsel) som används och domineras därför av ett fåtal arter gräs så som kvickrot. Allt detta har inneburit att flera av odlingslandskapets fågel- och insektsarter under en lång tid minskat.

Som redogjorts för i tidigare blogginlägg så finns mycket man som hästägare kan göra själv för att bidra till att gynna biologisk mångfald och pollinerare – både i sin närmiljö och vad gäller val av sommarbete.

Men möjligheterna stannar inte bara där. Förra årets torka gjorde nog många medvetna om att man som hästägare faktiskt påverkas av men också påverkar det omgivande landskapet. De allra flesta hästägare köper in sitt grovfoder från en lantbrukare och detta foder odlas någonstans, ofta inte alltför långt bort från stallet. Hur odling och skörd av detta foder sker kan variera betydligt och detta har en påverkan på växter och djur och den biologiska mångfalden.

Foto Jan Wärnbäck

Vad som växer på åkern är viktigt. Enbart gräs, som vi odlar eftersom det är det som hästarna är “gjorda för” att äta, ger inte mycket mat för pollinerande insekter men väl så bra skydd till bland annat de fåglar som lägger sitt bo på marken som till exempel sånglärka. Men att så in blomblandningar i vallen kan vara komplicerat och dyrt. En enklare åtgärd är att till exempel så en remsa med blommande växter utmed åkerkanten. På det sättet skapas en variation i landskapet vilket ökar mångfalden.

En stor skillnad mellan grovfoder som tas för häst jämfört med mjölkkor är tidpunkten för vallskörden. Generellt kan sägas att det foder som tas för mjölkkor slås första gången redan i slutet av maj och är något av en katastrof för fågelungar likväl som rådjurskid och harpaltar. Ungarna har inte mycket chans när de snabba slåttermaskinerna kommer. Foder för häst behöver normal sett inte ha så höga proteinhalter och kan därför tas senare ofta runt midsommar. Vid det laget har många ungar redan blivit så pass rörliga att de kan ta sig undan när maskinerna kommer.

Foto Jan Wärnbäck

Så en uppmaning är att prata med din leverantör av grovfoder. Det kan vara bra att prata om det nu inför nästa säsong då det ju behövs tid för att till exempel så blommande remsor, kantzoner, till nästa år. Finns det möjligheter att hen kan tänka sig att så en blommande remsa i anslutning till sin vall eller någon annan åker intill? Det kan vara möjligt att delta i projektet Blommor för bin, vilket du även kan stödja som privatperson.

Fungerar det att ta gräset lite senare utifrån önskemål om både näringsinnehåll och med tanke på en minskad påverkan på häckande fåglar och djurungar? Det kostar inte att fråga och jag tror att tiden är mogen att ta hållbarhetsarbetet inom hästnäringen bortanför gården och ut i det landskap som hästen är en del av.

Kommentera